Det nya året började kärvt. Nyårsafton var blåsig och grå med låga moln. Inga goda förutsättningar för fyrverkerier. De ostliga vindarna tryckte återigen upp havsytan mot Hanöbuktens stränder. Efter någon dag med sjunkande temperatur och snöfall, återkom vinden med förnyad kraft. Skyddsglasögon krävdes för att se något vid våra korta besök på strandkanten. Med förfäran kunde vi bara se på när vågorna hävde sig över strandkanten och förde ut sanden till havs. Ytterligare ett par meter av stranden är borta.
Fortets sydvägg med Kajs bänk har alltid varit eftertraktat för en stunds vila, fika och kontemplation. I sista stund räddade vi bänken från vågorna. Den kvarvarande landremsan är alltför smal för att rymma trötta besökare. Vi måste finna en ny solig plats i lä…
Strandlyrik – av Kaj Björk
Häftigt hävande havet hugger
bit efter bit av vår härliga strand.
Bryggorna krossats och trasiga båtar
hittar man bitvis långt uppe på land.
Strandrågen som skulle skydda och binda sanden
har fått ge upp liksom nypon och tall.
Nu krävs det stege om man vill till stranden;
offer för Östersjöns vildsinta svall.
På vår senaste promenad längs stranden träffade vi Furubodens före detta ålafiskare. Fascinerat berättade han om det evigt föränderliga strandlandskapet. Nu påminner stranden honom om hur den var för 60 år sedan när han som barn kunde hoppa från forten ner i vattnet. Förmodligen bevittnar vi Hanöbuktens naturliga förändringscykler. De pågående klimatförändringarna har dock fört in nya parametrar med potentiellt oönskade konsekvenser. Vår förhoppning är ändå att havet ska återföra en del av den förlorade sanden så att de branta strandkanterna jämnas ut och ny växtlighet kan spira. Att återuppbygga det som raserades på ett par dagar är dock en väldigt långsam process…
