Stormen Babet, som drabbade ostkusten 20-21 oktober 2023, har dragit bort och lämnat efter sig en sargad kust. Enligt statistiken, den värsta stormen sedan 1904. Innan stormen hade västliga vindar pressat in mycket vatten i Östersjön. När vinden hastigt vände till ost och stormen Babet närmade sig trycktes vattnet mot Skånes, Danmarks och Tysklands kuster vilket gjorde att vattennivåerna steg dramatiskt (1,5 – 2 m över det normala). Skånes kuster utsattes för förödande eroderande krafter. Många meter av den beväxta delen av stranden i Friseboda naturreservat åts upp av de aggressiva vågorna och enorma mängder sand fördes ut i havet. Kvar finns ilandspolat bråte, högar av rötter, fallna träd, sönderbrutna båtar osv. Några av båtarna som alltid legat på stranden är borta och nya båtar återfinns här och där. Värnen från andra världskriget som legat en bit upp på stranden svävar nu delvis i ett tomrum över sanden.
Vi har fått ett nytt strandlandskap. Mera öppet, stramare och kargare än tidigare. Gamla arrangemang som skapats för att underlätta för besökarna måste göras om. Bänkar och bord har spolats bort. Strandnära stigar är borta. Växtligheten som skyddade mot vinden och skapade rum i landskapet är borta. Saknaden efter hur vi mins området är stor och det kommer ta tid för oss att vänja oss vid denna nya miljö. Men det är bara att acceptera att denna typ av drastiska förändringar är en viktig del i naturens förnyelse.
En av våra favoritplatser var de stora dubbla björkarna vid stranden med utsikten mot Stenshuvud. Vattnet och vågorna underminerade trädet, som ohjälpligt föll över promenadstigarna. Borta är den vackra förgrunden med Stenshuvud i bakgrunden.
Strax söder om de fallna björkarna ligger Holmaboden och Julebodaån, som båda fått kraftiga skador av naturens eroderande krafter.
Efter ett par dagars lugnt väder har det blåst upp igen, vilket är normalt för årstiden. Återigen med vindar från öster. Vågorna är stora och rullar högljutt och kraftfullt in över stranden. De tar med sig mycket av bråten ut i Hanöbukten och förhoppningsvis återförs en del av sanden som försvunnit så att stranden sakta byggs upp igen. Vi är vana vid strandens föränderlighet genom att vinden och vågorna ständigt förflyttar sanden. Det skall bli spännande och se hur nästa sommars strand kommer att se ut…
Ett par dagar efter stormen kom den illavarslande nyheten om att passagerarfartyget Marco Polo står på grund i Pukaviken i Hanöbukten utanför Blekinges kust. Trasig GPS-navigationsutrustning anges som orsak. Märkligt att kommersiell sjöfart endast förlitar sig på ett navigationssystem. En vecka efter grundstötningen står fartyget fortfarande kvar på grund. Skadorna är omfattande efter totalt tre grundstötningar. Fartygets tankar uppges ha innehållet 300.000 liter olja. Uppskattningsvis har 150.000 liter olja läckt ut, varav endast 50.000 liter tagits omhand vid den omfattande och resurskrävande saneringen. Det kalla vattnet gör att den resterande oljan sjunkit ner i havet och den har inte lokaliserats trots intensiva spaningar från flyg och båtar. En katastrof för den känsliga miljön i Hanöbukten och det fantastiska kustlandskapet. Ingen vet när och var oljan kommer att dyka upp. Vår fina strand är i farozonen…
Vi åkte till Listerlandet i Blekinge, nära platsen där Marco Polo står på grund. Detta var en av våra favoritplatser när vi åkte omkring med vår husbil. Det känns ofattbart att denna vackra kust är förorenad av tjockolja. Tjocka, svarta och klibbiga oljeklumpar, mycket svåra att sanera flyter iland bland kustens stenar och växter. Sjöfåglarna smetas ner och manga måste avlivas. Detta är en katastrof som vi kommer att få deras med i många år. Fortfarande vet ingen när och var den sjunkna oljan kommer att dyka upp.
Havets erosion är en naturlig del i landskapets förnyelseprocess. Oftast går förändringen långsamt, men ibland är stegen större och upplevs som omtumlande och svåra att vänja sid vid. Ett exempel på den ständigt pågående förändringen är landhöjningen efter senaste istiden, som på vissa platser längs våra kuster rör sig om centimetrar varje år. Förnyelse är ett sundhetstecken då stagnation egentligen är en tillbakagång. Våra kroppar och sinnen mår bäst om vi lever i en stimulerande omgivning som ständigt förändras i lagom takt.
